lördag 31 januari 2015

Din klara sol går åter opp ...




Psalm 176

Din klara sol går åter opp.
jag tackar dig, min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig;
o, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.

O, hjälp mig lyda dina bud
och ha din vilja kär,
förnöjd och glad i dig, min Gud,
var dag jag lever här.

Då skall jag trygg, i råd och dåd,
till dig, o Fader, fly
och än förnimma att din nåd
är varje morgon ny.

Denna psalm är för äldre svenskar i första hand förknippad med skolans morgonböner.
I den gamla folkskolan, realskolan och gymnasiet inleddes varje skoldag med en morgonbön.
Ett naturligt inslag i dessa var psalmen 176  "Din klara sol går åter opp. Jag tackar dig min Gud."


Text: Johan Olof Wallin 1814
Musik: Tysk 1710



Bild: Google

fredag 30 januari 2015

Herre Gud, dig till oss vänd ...






Psalm 77

Hör hur tempelsången stiger andaktsfullt mot himlens höjd.
Oro stillas, klagan tiger, hjärtat slår av helig fröjd.
Själen då, från jordens grus trängtande till Faderns hus,
himlens tungomål ren talar och av hoppet sig hugsvalar.

O min själ, du skall dig svinga till det Salems berg en gång
där kerubers harpor klinga bland de sällas segersång.
Låt ditt lov, ditt böneljud gå i förväg hem till Gud,
medan än du, följd av sorgen, irrar utom fadersborgen.

Dagar komma, dagar flykta. Håll dig vid Guds ord och säg:
Det är mina fötters lykta och ett ljus på all min väg.
Hav din lust i detta ord, som av ålder på vår jord
mänskors röst och frid beredde och till himmelen dem ledde.

Kristne, medan vi här vandra, låtom oss på fädrens vis
fromma bedja med varandra, glada sjunga Herrens pris.
Barnens liksom fädrens ljud stige upp till samme Gud
att hans godhet nederkalla över oss och över alla.

Herre, signe du och råde och bevare nu oss väl.
Herre, ditt ansikt i nåde lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dig till oss vänd och din frid oss allom sänd.
O Gud Fader, Son och Ande, dig ske pris i allo lande!


Psalmen har två författare, Johan Olof Wallin vers 1-4 och Jesper Svedberg, vers 5.
Sista versen är den äldsta, från 1694.

Vers 5 är en s k parafras, omskrivning, av den aronitiska välsignelsen som finns i
4 Mos 6:24-26. "Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig
och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid".

Vers 5 är välkänd för alla äldre, då man i den "gamla skolan" avslutade varje dag med att
sjunga just den versen. Den är så insjungen och känd att man låtit den ålderdomliga
formuleringen stå kvar mot alla regler, att man skall modernisera språket.

Jesper Svedberg  arbetade mycket med förberedelser för en ny psalmbok som till slut
resulterade i 1695-års psalmbok.
Svedberg var biskop i Skara under åren 1703-1735.


Text: Johan Olof Wallin vers 1-4, 1816
         Jesper Svedberg vers 5, 1694
Musik: Johann Schop 1642, hovmusiker och kapellmästare, Köpenhamn och Hamburg


Bild: Google

torsdag 29 januari 2015

Dig, ljusets Fader, vare pris ...




       
Psalm 63

Dig ljusens Fader, vare pris: jag fick till rikedom
det goda ord som gör den fromme vis och gör den vise from.

Hur ljuvt, hur härligt talar du i detta dyra ord
till mig som går, ett barn ännu, o Fader, på din jord!

Väl har naturens rika prakt med tusen stämmors ljud
till min försagda tanke sagt att du är stor o Gud.

Din väldighet, ditt majestät, ditt underfulla råd
jag såg i solens höga fjät och gräsets minsta tråd.

Dock låg för mig din mening skymd, ditt hjärta jag ej fann,
och i en mörk, oändlig rymd jag som ett stoft försvann.

Men gryning blev kring Sinai, på Tabor uppgick dag,
och själen såg, från töcken fri, din lag, ditt välbehag.

Förklarat för mitt samvete stod helighetens bud.
Till hjärtat flöt hugsvalelse med nådens milda ljud.

Och tidens kval fick sammanhang med evighetens tröst,
och himlarösters återklang blev hörd i jordiskt bröst.

O människa, det är dig sagt vad Gud av dig begär.
Vad han uppå ditt hjärta lagt din egen sällhet är.

I enfald och i ödmjukhet håll dig till Herrens ord,
och låt, när du hans vilja vet, hans vilja bliva gjord.

Du genom Kristus allt förmår, som själv dig mäktig gör,
när dig hans Ande leda får och dig hans kärlek rör.

Sann tro på Gud och på hans ord och kraft att göra gott
och frid i himmel och på jord är kristnas kall och lott.

Till denna lott, till detta kall mig nåd, o Jesus, giv.
Då vet jag vad jag göra skall att få ett evigt liv.

I dig är Faderns välbehag, i dig vår salighet,
o Jesus Krist, i går, i dag och i all evighet


Denna psalm av Johan Olof Wallin handlar om Guds uppenbarelse i naturen och i sitt ord.
Wallin talar i psalmen om naturens väldiga praktfullhet som uppenbarar Guds storhet.
Men meningen med människan och hennes liv går inte att finna i naturen.
Därför har Gud gett oss människor sitt ord. Vers 12 är en sammanfattning av budskapet:
"Sann tro på Gud och på hans ord, och kraft att göra gott,
och frid i himmel och på jord är kristnas kall och lott".


Text: Johan Olof Wallin 1816
Musik: Tysk 1710


Bild:Google

onsdag 28 januari 2015

Vi lovar dig, o store Gud...





Psalm 55

Vi lovar dig, o store Gud. Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord, kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

Din kyrka glädes i ditt skygd, hon på ett hälleberg är byggd:
till domens stund hon vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

Allt folk skall samlas i dess famn och böja knä i Jesu namn
och lova Gud med kristna tungors ljud.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

Allt folk omkring din tron en gång skall sjunga
segerns höga sång, där kerubim besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.


Johan Olof Wallin är författare till denna psalm.
Han är en av Sveriges främsta psalmdiktare genom tiderna.
Wallin föddes i Stora Tuna i Dalarna och var son till en fattig fältväbel vid
Dalarnas regemente.

Wallin prästvigdes 1806.
1812 blev han kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stockholm.
1815 blev han riksdagsman för prästeståndet,
1816 domprost i Västerås,  och
1837 ärkebiskop.

Han blev centralfiguren i arbetet med en ny psalmbok, som skulle ersätta 1695 års psalmbok.
Den nya psalmboken utkom 1819 och brukar kallas den "wallinska psalmboken".
Det finns två skäl till detta, dels och framför allt därför att han är representerad i den
psalmboken med ett mycket stort antal psalmer och dels därför att han var den drivande
kraften i psalmboksarbetet.

I 1986 års psalmbok är Wallin representerad med 76 psalmer, egna, bearbetade
och översättningar.


Text: Johan Olof Wallin 1811
Musik: Medeltiden 1529


Bild: Google

tisdag 27 januari 2015

Ge oss än en stund av nåd ...






Psalm 722

Ge oss än en stund av nåd, o Jesus,
när vi samlas i ditt dyra namn.
Gör oss stilla, stilla för din Ande,
drag oss alla till din öppna famn.
Duka än som fordomtid i öknen,
för ditt Israel ditt rika bord.
Ge åt var och en vad han behöver
av det dyra livets ord.
Ge åt var och en vad han behöver
av det dyra livets ord!

Ge oss än stund av nåd tillsammans
såsom du ditt folk så gärna ger,
och låt dina varningar och löften
tränga djupt i våra hjärtan ner.
O, du vet vi kan ju intet taga
om du, Herre, inte ger oss det,
du som ger oss mer än vad vi beder
visa oss din salighet.
Du som ger oss mer än vad vi beder
visa oss din salighet.

Ge oss än en stund av nåd, o Jesus
låt ditt frälsningsord oss alla nå.
Hjälp oss du allt bättre taga vara
på de kallelser vi ännu får.
Låt det ske, att stunden du nu ger oss
för oss djupare i ordet in.
Se, vi lämnar allt i dina händer,
saken, Herre, är ju din.
Se, vi lämnar allt i dina händer,
saken, Herre, är ju din.

...

Psalmens ord ger uttryck för:
- ödmjukt lyssnande
- förväntan på ordets verkan
- mottaglighet av ordet
- kallelsen att gå Guds vägar
- vägledning och vila vid Guds ledning

Text: Lina Sandell 1877
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1868


Bild: Google

måndag 26 januari 2015

Jag är en gäst och främling ...




Psalm 322

Jag är en gäst och främling som mina fäder här,
mitt hem är ej på jorden, nej, ovan skyn det är.
Däruppe bor min Fader i härlighet och ljus,
där ville jag ock vara uti min Faders hus.
Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats
på jorden så skön som du, mitt hem.

Däruppe bor min Jesus, min Frälsare så huld
som gick för mig i döden och tog på sig min skuld.
Om glädjen blomsterströdde vart steg jag här går fram,
jag skulle ändå längta hem till Guds dyra Lamm.
Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden
så skön som du, mitt hem.

Hur jordens blommor doftar av friskhet och behag,
och hur dess fåglar sjunger den sköna sommardag,
hur vänner dyra, kära så ljuvligt möter mig,
mitt hjärta ändå längtar, o sköna hem, till dig.
Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden
så skön som du, mitt hem.

Ty här på denna jorden är synden med i allt
och ger åt allt det sköna en främmande gestalt.
Fast den ej kan fördöma, sen själv förfömd den är,
den kan mig ännu plåga, men så den skall ej där.
Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden
så skön som du, mitt hem.

Och snart, så ordet säger, jag skall ock hinna dig.
Min Jesus själv skall komma och hämta mig till sig.
Då skall jag salig skåda vad här jag trodde på
och till min Jesu ära den gyllne harpan slå.
Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden
så skön som du, mitt hem.


Lina Sandell är författare till denna psalm, publicerad i Oscar Ahnfelts
"Andeliga sånger" 1868.

Hon skrev den till en känd melodi "Home, sweet home", ur den engelska tonsättaren
H R Bishops opera "Clari, or to she Maid of Milan", från 1823.
Refrängen: "Hem, hem mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du mitt hem"
har alltså Lina Sandell översatt från engelska.

Texten kom att handla om det himmelska hemmet i stället för det jordiska.
Lina Sandell var inte främmande för att på detta sätt låna och omvandla profana sångmotiv
och låta dem få en andlig innebörd.


Text: Lina Sandell 1868
Musik: Henry Bishop 1823, tonsättare och professor i musik, Oxford


Bild: Google

söndag 25 januari 2015

Lev för Jesus, intet annat ...





Psalm 279

Lev för Jesus, intet annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.

Giv dig helt, ty det begär han.
Själv han gav sig helt åt dig,
när han, fattig och föraktad,
gick här nere korsets stig.

Giv dig helt, och vet att ingen
än förlorat däruppå.
Lev för Jesus, tills du salig
in uti hans ro får gå.


Psalmen är ett bra exempel på 1800-talets väckelsefromhet med dess drag av
individualistisk innerlighet och hängivenhet.
Men det är också viktigt att konstatera att samma väckelsefromhet skapade handlingskraft
som satte spår på många områden, bl a genom folkbildning och samhällsarbete.

1800-talets väckelskristendom blev också en enorm drivkraft inom världsmissionen,
vilket innebar att människor i Afrika och Asien fick del av det kristna budskapet.
De fick också hjälp att bygga kyrkor, skolor, barnhem och sjukhus.

Lina Sandell har skrivit psalmen och hon skrev den som en födelsedagsdikt till en ung släkting.
"Giv dig helt och vet att ingen, än förlorat däruppå" har för många inneburit just att satsa
sig helt, bland annat som missionärer i en tid då mission var ett mycket vanskligt uppdrag
med enorma reseavstånd och oberäkneliga sjukdomar. Och trots detta ändå våga gå i både
tro och tillit.


Text:    Lina Sandell 1873
Musik: 279 A, Thedor Söderberg 1877, kyrkomusiker och musiklärare, Karlshamn
            279 B,  Herrnhut 1735


Bild: Google

lördag 24 januari 2015

Herre, med kraft ifrån höjden ...




       ...den levande källan


Psalm 276

Herre, med kraft ifrån höjden bekläd mig.
Jag är så kraftlös och svag i mig själv.
Låt mig ej gå dit du ej kan gå med mig,
led mig till nådens och sanningens älv.

Stilla min törst med det levande vatten
varav ej världen det ringaste vet.
Var mig en skinande eldstod om natten,
var mig en molnstod när dagen är het.

Var mig ett värn emot synden och flärden,
var mig ett fäste, där trygg jag kan bo.
Låt mig ej söka min lycka i världen,
lär mig ej söka i världen min ro.

Du är den flödande salighetsbrunnen,
du är den levande källan för mig.
Du är min glädje - av dig blev jag funnen.
Allt jag behöver, det har jag i dig.


Psalmen "Herre med kraft ifrån höjden bekläd mig" är för Lina Sandell inte ett
fromt talesätt, utan av allt att döma en realitet. De tre första verserna handlar om
trons svaghet. I fjärde versen kommer en bekännelse om trons grund och fäste,
som hon ibland måste hålla fast vid mer med sin vilja och sitt förnuft än med sin känsla.
Som så ofta använder sig Lina Sandell av bibliska bilder i sin psalm.
"Var mig en skinande eldstod om natten, var mig en molnstod när dagen är het",
i tankarna hade hon berättelsen om att Gud gick före israeliterna genom öknen från
Egypten till Kanaans land och blev deras räddning.   2 Mos 13.

Text: Lina Sandell 1859
Musik: Ur Ungdomsstjärnan 1901


Bild: Google


fredag 23 januari 2015

Jag kan icke räkna dem alla ...






Psalm 260

Jag kan icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt;
likt morgonens  droppar de falla och glimma likt dessa så skönt.
Jag kan icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt.

Likt stjärnornas tallösa skara de hava ej namn eller tal,
men stråla likt dessa så klara jämväl i den mörkaste dal.
Likt stjärnornas tallösa skara de hava ej namn eller tal.

Jag kan icke räkna dem alla, men ack, må jag tacka dess mer.
Guds kärleks bevis må jag kalla de under av nåd han beter.
Jag kan icke räkna dem alla, men ack, må jag tacka dess mer.


Lina Sandell var anställd av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och dess bokförlag.
I hennes arbete ingick bl a redigeringen av "Barnens bilderbok" och att skriva
texter till bilder i boken.

En bild föreställde en pojke, som sitter på en stol med griffeltavla i handen.
Till den här bilden med pojken som räknar på sin griffeltavla skrev Lina Sandell
orden: "Jag kan icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt".
Hon tänkte; att det största och värdefullaste som finns kan inte räknas, vägas eller mätas.
Så fick hon inspiration till denna psalm.


Text: Lina Sandell 1880
Musik: Albert Lindström 1889, organist och musikpedagog, Stockholm


Bild: Google


onsdag 21 januari 2015

Är det sant att Jesus är min broder ...






Psalm 250

Är det sant att Jesus är min broder,
är det sant att att arvet hör mig till?
O, så bort med alla tårefloder,
bort med allt som här mig ängsla vill!

Han min broder - under över under -
större nåd väl aldrig tänkas må!
Fast jag ej kan tro det alla stunder
är jag salig på hans ord ändå.

Han har sagt:"Min Fader - eder Fader",
han har sagt:"Min Gud och eder Gud".
Gläds, min själ med världens myriader,
att ock du har fått ett sådant bud!

O det broderskapet, se det gäller
mer än allt vad här man nämna kan,
ty i bredd med Jesus det mig ställer,
ger mig rätt till samma arv som han.

Samma arv däruppe i det höga,
samma himmel, samme Gud och Far.
Herre, Herre, öppna blott mitt öga
för de skatter jag dock verkligt har!


Carl Olof Rosenius var redaktör för tidningen "Pietisten" från år 1842, då den startades
till 1868, då Rosenius avled. I denna tidning publicerade han i maj månad 1863 en betraktelse
utifrån bibelordet i Rom 8:17, där det står: "Men är vi barn, då är vi också arvingar,
Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela
hans härlighet".

Rosenius anknöt till flera bibeltexter bl a Joh 20:17: "Gå till mina bröder och säg dem att jag
stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud".
I anslutning till denna betraktelse publicerades psalmen "Är det sant att Jesus är min broder".

Det är tydligt att Lina Sandell, som skrivit psalmen, har haft tillgång till det texter Rosenius
skrivit.

(Under 1600-talet var den protestantiska kristendomstolkningen inriktad på den "rätta läran"
´ortodoxi´. Mot slutet av århundradet kom så en reaktion mot ortodoxin med en större
betoning av den personliga fromheten. Det bröt fram nya rörelser med den inriktningen
som t ex "pietismen"  latin pietas = fromhet).

Text: Lina Sandell 1863, 1882
Musik: Oscar Ahnfelt 1863

Bild: Google

söndag 18 januari 2015

Ett ögonblick i sänder ...




Psalm 249

Blott en dag ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en Faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandringsstig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.


Denna psalm är en klassiker bland sångerna från 1800-talets svenska väckelserörelser.
Anledningen till att den blivit så omtyckt är att den rymmer en ofta upplevd och trygg
kristen levnadsvisdom. Dessutom är melodin av Oscar Ahnfelt lättsjungen.

Lina Sandell har skrivit psalmen och den trycktes första gången 1865.
När den sedan infördes i Ahnfelts "Andeliga sånger" 1872, hade inte bara strofformen
ändrats något för att passa Ahnfelts melodi, utan det gjordes väsentliga förändringar
i bildspråket.

I den ursprungliga versionen fanns fadersbilden inte med. Där jämfördes Gud med en
moder med anknytning till Jesaja 49:15: "Kan då en moder glömma sitt barn...
Om hon än kunde glömma sitt barn, så skulle dock jag (Gud) inte glömma dig".

I Sandells ursprungliga version stod "Han, som har mer än modershjärta".
I 1872-års text står det "Han, som bär för mig ett fadershjärta".

Bilden med modershjärtat var vanligt i den herrnhutiska traditionen.
Herrnhutarna lyfte fram kvinnorna både när det gällde utbildning och ställning i
församlingen.
I den svenska  partriarkaliska kristenheten upplevdes bildspråket med modern som
mycket kontroversiellt, därför ändrades bildspråket.

(Herrnhutismen grundades av greve Nicolaus Ludwig von Zinzendorf 1792.
Zinzendorf präglade det uttryck som sedan spelat en stor roll i väckelsens historia:
"Kom som du är". Försoningen genom Jesus Kristus var viktig i förkunnelsen.)

Text: Lina Sandell Berg 1865, 1872
Musik: Oscar Ahnfelt 1872, sångare och gitarrist, Karlshamn



lördag 17 januari 2015

Tryggare kan ingen vara ...





Psalm 248

Tryggare  kan ingen vara än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej i kända nästet.

Herren sina trogna vårdar uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar, bär dem uppå fadersarmar.

Ingen nöd och ingen lycka skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner.

Gläd dig då, du lilla skara: Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla fiender till jorden falla.

Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena: barnets sanna väl allena.


Riktigt kända, älskade och insjungna psalmer visar det sig ofta svårt att bearbeta,
därför att text och melodi vuxit samman. Det gäller bl a "Tryggare kan ingen vara",
psalmen som tidigare upplevts som "barnpsalm", vilket den egentligen inte är.
I ursprungstexten skrev Lina Sandell "Tryggare kan ingen vara än de kristnas lilla skara."

I psalmen finns ord och formuleringar som kan verka obegripliga inte minst för barn,
t ex: "Herren sina trogna vårdar uti Sions helga gårdar".
Men det är tydligen så att psalmer inte endast fungerar som helt begripliga texter,
utan de når oss och vårt personliga djup på andra vägar än de rent intellektuella.
Det är nog ett alltför förbisett faktum att många av våra viktigaste livsvärden trygghet,
gemenskap och livstolkning ligger på ett annat och djupare plan än det logiska och
intellektuella.

Psalmen har en lätt melodi och det finns många varma och positiva ord, som säkert
bidragit till den stora populariteten, ord som trygg, stjärna, lycka, vän och gläd dig.


Text: Lina Sandell Berg 1850, 1855
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi


Bild: Google
 

fredag 16 januari 2015

Där är trygghet och vila för mig ...





Psalm 196

Låt mig börja med dig, o min Frälsare kär, varje år som du giver mig än.
Låt mig börja med dig varje dag du beskär, och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen.

Låt mig börja med dig, i ditt heliga namn, som allena har frälsning i sig.
Håll mig tätt intill dig, i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mig, trots oron därute i världen.

Låt ditt levande ord bli det ljus i vars sken jag alltjämt vandrar fram på din stig.
Varje gryende dag två mig vit, två mig ren i det blod som har runnit för mig
från korset en gång, Herre Jesus.

Låt mig börja med dig, men dock ännu en bön: Låt mig sluta min vandring med dig.
Och när dagen är slut, giv mig vilan så skön, tills ur sömnen du uppväcker mig
att leva med dig i ditt rike.


Lina Sandell Berg, denna produktiva psalmförfattare, har skrivit nyårspsalmen
"Låt mig börja med dig, o min Frälsare kär".
Kampen för den egna renheten från syndiga tankar och begär spelade en central roll,
inom väckelserörelserna, en kamp som ständigt fick börjas på nytt. "Varje gryende dag
två mig vit, två mig ren" (v3)
Här finns hoppet om egen ro i en orolig värld. "Håll mig tätt intill dig, i din trofasta famn.." (v2)
Allt detta är tankar, som man brottades med, där behovet av att börja på nytt gång
efter annan kändes starkt.


Text: Lina Sandell Berg 1875
Musik:Thedor Söderberg 1884, kyrkomusiker och musiklärare i Karlshamn


Bild: Google


torsdag 15 januari 2015

Bred dina vida vingar ...






Psalm 190

Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar få leva av din nåd.

Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter till nattens vila gå.


Lina Sandell kallade psalmen "Barnens aftonbön". Den trycktes i ett litet häfte med
barnsånger och berättelser som hade titeln "Korn åt små fåglar".
Texten "Bred dina vida vingar, o Jesus över mig" kan synas innehålla ett märkligt bildspråk.
Bilden har Lina Sandell hämtat från Matt 23:37, där Jesus säger om Jerusalem:
"Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under
vingarna, men ni ville inte".


Text: Lina Sandell Berg, 1860, 1865
Musik: Svensk folkmelodi


Bild: Google

onsdag 14 januari 2015

Jesus kär, var mig när ...



   
           ... när dagen gryr


Psalm 184

Jesus kär, var mig när
och livets väg
mitt hjärta lär.
När dagen gryr,
när natten skymmer,
Jesus kär var mig när.

Håll du mig
tätt vid dig
och jämna för min fot din stig.
I glädjen och i sorgen lika,
håll du mig
tätt vid dig.


Denna korta psalm är en innerlig bön om Jesu närhet och ledning.
Den tyska 1800-talsmelodin understryker textens innerlighet.
Psalmen har tidigare förekommit i 1937-års psalmbok och i många frikyrkosamfunds
psalm- och sångböcker, vilket visar att den uppskattats i vida kretsar.

Text: Lina Sandell Berg 1888
Musik: Tysk 1800-talet

Bild: Google

tisdag 13 januari 2015

Tillkomme ditt rike ...






Psalm 100

Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud,
tillkomme ditt rike på jorden.
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden,
att kalla och bjuda all världen,
att kalla och bjuda all världen.

Var själv deras starkhet, med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet den himmelska säd
och växten i tålamod bida
av dig som allena den giver
av dig som allena den giver.

Du lovar i ordet en vildmarkens vår,
då öknen skall stå som en lilja.
Vi väntar därefter vart gryende år
och är det din nådiga vilja,
låt, Jesus, den tiden snart komma,
låt, Jesus, den tiden snart komma.

Så kastar vi alla bekymmer på dig,
du lovat för allting att sörja.
Gå med oss på livets och sanningens stig,
att mitt under striden vi börjar
dig tacka och lova för segern,
dig tacka och lova för segern.


Många psalmer är skrivna i en alldeles bestämd situation. Det gäller också denna psalm.
Lina Sandell Berg skrev den med anledning av en aktuell tragisk situation på Evangeliska
Fosterlandsstiftelsens missionsfält i Etiopien.
Två svenska missionärer hade mördats i april 1869. Vid nyåret 1870 kom meddelandet
om att ännu en missionär hade dött och två andra var svårt sjuka.
Lina Sandell hade dessa tragiska händelser i tankarna när psalmen skrevs 1870.

Mot den här bakgrunden får vers 2 sin särskilda innebörd.
"Var själv deras starkhet, med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida".

Text: Lina Sandell Berg 1870
Musik: Gunnar Wennerberg, 1870, lektor, ecklesiastikminister, landshövding i Växjö


Bild: Google

måndag 12 januari 2015

Guds ord till oss ...





Psalm 81

Herre, samla oss nu alla
kring ditt dyra nådens ord.
Likt ett vårregn låt det falla
på vårt hjärtas torra jord.
Värdes oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända,
mätta ljuvligt de elända,
Herre, vid ditt rika bord,
mätta ljuvligt de elända,
Herre, vid ditt rika bord.

Lär oss troget taga vara
på det ord oss givet är.
Led oss i ditt ljus, det klara,
på den väg som till dig bär.
Gör vårt hjärta för dig stilla,
låt ej otron oss förvilla,
Herre, låt oss ej förspilla
nådestunden du beskär,
Herre, låt oss ej förspilla
nådestunden du beskär.

Må vi akta på den tiden
då du söker oss, o Gud.
Snart är nådens dag förliden,
och vi får ej flera bud.
O, så hjälp oss nu att höra
vad vår själ kan saliggöra,
upplåt du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud,
upplåt du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud.


Psalmen har bönekaraktär. Den handlar om stillhet inför Guds ord och villighet
att ta till sig och leva efter det. Psalmen är innerlig både till text och melodi.
Den trycktes första gången i Oscar Ahnfelts "Andeliga Sånger", del 10, år 1872.


Text: Lina Sandell 1872
Musik: William Batchelder Bradbury 1861, amerikansk kyrkomusiker

Bild: Google

söndag 11 januari 2015

Lina Sandell och några av hennes psalmer



   

Lina Sandell, gift Berg är Sveriges mest kända författare av kristen sång.
I några bloggar framöver tänker jag skriva några kommentarer till de 15 av hennes psalmer som införts i 1986 års psalmbok.
Lina Sandell föddes i Fröderyd i Småland. Fadern var prosten Jonas Sandell.
Han drunknade under en sjöresa på Vättern 1858. Den upplevelsen satte djupa spår hos den
då 26-åriga Lina som var med på resan. Två år senare avled hennes mor Fredrika Sandell.

Lina Sandell bröt då upp från Småland och flyttade till Stockholm, där hon hade fått anställning
på Evangeliska Fosterlandsstiftelsens bokförlag.
Hon arbetade bl a med tidningarna "Budbäraren" och "Stadsmissionären".
Lina utgav också barntidningen "Barnens vän" och andra skrifter för söndagsskolan.

Lina Sandell har skrivit 230 sånger och psalmer.

Psalmen 45 har ofta använts som "barnpsalm" och blivit älskad trots svårbegripliga ord.


Psalm 45

Jesus för världen givit sitt liv
öppnade ögon Herre mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han  på korset dör och för mig.

O vilken kärlek underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.


Text: Lina Sandell-Berg 1889
Musik: Fredrik August Ekström 1860, organist och lärare i Gunnilbo, Västmanland


Bild: Google


fredag 9 januari 2015

Se Jesus är ett tröstrikt namn ...


Dig vare pris för Livets ord


 
 
 
 
 
 
Psalm 42

Se, Jesus är ett tröstrikt namn och i all nöd vår säkra hamn.
Vi genom Jesus får Guds nåd och finner på det bästa råd.

Guds ende Son, o Jesus huld, förlåt oss all vår synd och skuld.
Vår nöd du ser och hjälpa kan, du som är både Gud och man.

Av dig är all rättfärdighet, av dig all frid och salighet.
Den som till dig har satt sin tröst, han blir ifrån allt ont förlöst.

Dig vare pris för livets ord, för dopets bad och nådens bord!
Din frid oss här i tiden giv och efter döden evigt liv.


Denna psalm är från början en bön i en tysk andaktsbok av Basilius Förtsch med titeln
"Andliga vattenkällor". 
Bönens verser hade från början sex rader, där de två sista i varje vers var ett lovprisande
av det lilla Jesusbarnet. Bönen hade därför en utpräglad julkaraktär.
Vid översättningen till svenska togs de två sista raderna bort, och därmed försvann också
karaktären av julpsalm.
I 1819-års psalmbok infördes i psalmens sista vers dop- och nattvardsmotiven.
Psalmen har med några mindre förändringar införts i 1986 års psalmbok.
 
Förtsch var präst i Tyskland.

Text: Basilius Förtssch 1609,
Översättning: Håkan Ausius 1641
Bearbetning: Jakob Boethius 1694, okänd 1819
Musik: Strassburg 1545


Bild: Google

torsdag 8 januari 2015

Himlen är så härligt blå ...






Psalm 133

Himlen är så härligt blå,
underbar att titta på,
många tusen stjärnor blinkar,
och de säger när de vinkar:
Kom till oss och hälsa på!

Det var jul och det var natt,
himlens stjärnor lyste matt,
men med ens så fick man blunda,
en av dem var annorlunda,
glänste som en stjärnesol.

När den stjärnan trygg och ljus
lyste över markens hus
sade de i Österns rike
att en konung utan like
skulle födas på vår jord.

Det blev tre som följdes åt
för att följa stjärnans stråt,
var och en var nödd och tvungen,
tyckte han, att finna kungen
som var född just nu i natt!

Lyckliga gick alla tre
in i stallet för att se.
Där fanns ingen kung att finna,
men de såg en fattig kvinna
med sitt lilla barn i knät.

Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, deras vän.
Vi kan följa samma stjärna.
Om vi gör det glatt och gärna
ska vi också hitta hem.

Stjärnan som är mild och ljus
tar oss till hans eget hus.
Stjärnan är hans ord som lyser
klarast när vi går och fryser,
stjärnan gör det lätt att gå.


Denna trettondedagspsalm är en av den danske psalmförfattaren Grundtvigs allra första
psalmer bland de omkring 1500 som han har skrivit.
Redan i denna psalm kan man se den inriktning som skulle komma att känneteckna
Grundtvig i hans psalmdiktning. "Evangeliet är konkret med alla sina liknelser och berättelser.
Varför skulle inte psalmen då vara på samma sätt?" Så resonerade Grundtvig.
Psalmen är ett bra exempel på hans målsättning som psalmförfattare.


Text: Nicolaj Frederik Severin Grundtvig 1810
Bearbetning: Sven Christer Swahn 1978, fil dr, litteraturvetare och författare, Limhamn
Musik: Jakob Gerhard 1840, norsk-dansk tonsättare, Köpenhamn


Bild: Google

onsdag 7 januari 2015

Nu segrar alla trognas hopp ...






Psalm 132

Nu segrar alla trognas hopp: vid änglars lovsång
rinner opp en salig morgonstjärna
Den stannar över Herrens hus,
och folken skola i dess ljus församla sig så gärna.
Stort ljus, klart ljus nedergjutes, natten slutes,
dagen börjas att kring hela världen spörjas.

I nåd och sanning bland oss bor den dolde Guden,
mild och stor, en Frälsare för alla.
Vi skåda nu  hans härlighet som ende Sonens härlighet
och till hans fötter falla. Hav tröst, mitt bröst:
gläds att Ordet kött är vordet, Gud förklarad
och hans kärlek uppenbarad.

O gläds, min själ, och sjung hans pris,
som öppnat dig det paradis vars port din synd tillslutit.
O gläds att Gud förbarmar sig och huld förnya vill med dig
förbundet, som du brutit. Ära vare Gud i höjden!
Friden, fröjden, helig vilje sig från jorden aldrig skilje.


Författare till psalmen är Samuel Hedborn, född i ett fattigt soldattorp i Heda, Östergötland.
Genom att många av bygdens folk ställde upp för att ge ekonomiskt stöd kunde han studera.
Efter studier i Linköping och Uppsala prästvigdes Hedborn 1809. Han tjänstgjorde som präst
ett år och begärde sedan tjänstledighet på grund av sjukdom.
Under denna tid började han skriva psalmer.
Han har själv sagt om denna tid: "Mitt hjärta har velat tacka livets Herre, som förlänat mig
flera dagar än jag förmodade, och min tunga har velat uttala hans lov".

Psalmen är verkligen en lovsång: "O gläds min själ, och sjung hans pris, som öppnat dig
det paradis..."

Hedborn har också publicerat ett stort antal dikter, av vilka hans vaggvisa " Ute blåser
sommarvind" är den mest kända.

Hedborn blev frisk från sin sjukdom och fortsatte sin prästtjänst, från 1820 som kyrkoherde i
Askeryds och Bredestads församlingar i Östergötland.


Text: Samuel Johan Hedborn 1811
Bearbetning: Johan Olof Wallin 1819
Musik: Philip Nicolai, präst och tonsättare, Hamburg


Bild: Google

tisdag 6 januari 2015

Herren Kristus kommer till vår hjälp och tröst ...






Psalm 131

Stå upp, o Sion, och lovsjung din Frälsare, profet och kung.
Du hans stjärna skådar, stäm upp i helig fröjd din röst.
Se, dess ljus bebådar att världen skall bli återlöst.
Herren Kristus kommer till vår hjälp och tröst.

Hur skön och klar den stjärnan går!
Vi följer hennes ljusa spår, följer med de visa.
Vi vill med våra läppars ljud dig, vår broder, prisa
och ödmjukt lyda dina bud, du som i din kärlek återspeglar Gud.

I nåd, o Herre, tag emot vad vi vill lägga för din fot.
Våra gåvor bliver ej myrra, guld och rökelse.
Vi vårt hjärta giver åt dig, vår Gud, vår Frälsare,
fyll det du med kärlek, tro och helgelse.

Ditt ord skall vara år från år den stjärna i vars ljus vi går.
Låt din helga lära oss leda rätt i all vår tid.
Låt din kraft oss bära igenom livets sorg och strid,
och när döden nalkas, kom till oss med frid.

Lys, helga stjärna, mild och ren, kring jorden sprid Guds klarhets sken.
Alla knän skall böjas i Jesu namn vid nådens tron.
Alla böner höjas till Jesus Krist, Guds ende Son,
alla tungor prisa Gud med jubelton.


Detta är en psalm för Trettondedag jul, eller Epifania som dagen också kallas.
Epifania betyder uppenbarelse. Epifania är julfirandets ursprung i kristenheten.
Det går tillbaka till 100-talet. På 300-talet tog man upp denna uppenbarelsefest
i kyrkan i Västerlandet. Och dagens tema blev då de vise männen från Österlandet.
De hade genom sina gåvor och sin tillbedjan uppenbarat den nyfödde konungens
världsomfattande storhet. 
I psalmen beskrivs stjärnan som leder rätt och de vise männen, här finns tanken på
gåvorna, de vise männens och våra, och världsmissionen.

Johan Olof Wallin har skrivit psalmen. En relativt omfattande språklig revision, har
inte förändrat innehållet. Denna bearbetning har gjorts av Britt G Hallqvist.

Text: Johan Olof Wallin 1819
Bearbetad: Britt G Hallqvist 1980
Musik: Medeltida julvisa 1533


Bild: Google

söndag 4 januari 2015

En stjärna gick på himlen fram ...


      


Psalm 130

En stjärna gick på himlen fram, på himlen fram,
för Österns vice undersam. Halleluja! Halleluja!

Då fylldes de av glädje stor, av glädje stor.
Till Betlehem de genast for. Halleluja! Halleluja!

De visste  nu att Konungen, att Konungen,
var kommen hit från himmelen. Halleluja! Halleluja!

Den gåva de åt Jesus gav, åt Jesus gav,
guld, rökelse och myrra var. Halleluja! Halleluja!

Vi också nu vårt offer ger, vårt offer ger,
åt honom som till oss kom ner. Halleluja! Halleluja!

Vi tackar dig, o Gud, vår Far, o Gud vår Far,
som Jesus Krist, din Son, oss gav. Halleluja! Halleluja!

Pris vare Guds barmhärtighet, barmhärtighet,
i dag,och i all evighet. Halleluja! Halleluja!


Denna psalm är från början en latinsk julsång från 1300-talet.
Den översattes redan under medeltiden till flera folkspråk och sjöngs ofta växelvis
mellan kör och församling.
Johan Olof Wallin bearbetade den för 1819-års psalmbok.
Anders Frostenson har i sin bearbetning av psalmen lyft fram tanken på att de
vise männen från Österns länder bar fram gåvor till Jesus i Betlehem, och att vi
också bör vara villiga att offra. Trettondedag jul är den stora offerdagen för Svenska
kyrkans internationella arbete.


Text: Latinsk julsång 1300-talet,
Översättning: Laurentius Jonas Gestritius 1619, Anders Frostenson 1977
Musik: Medeltida julvisa 1553

Bild: Google