O att en gång få skåda det vi trodde ...

Psalm 166

Sorlet har dött från väg och dammigt vimmel.
Ovanför oron och närmare din himmel,
i rymder klara, är oss gott att vara
med dig allena.

Du som dig dolde, klädd i stoft och pina,
se, såsom ljuset dina kläder skina.
Omkring din panna solens eldar stanna
såsom en krona.

O att en gång få skåda det vi trodde,
glans som i stoft och ringhet bland oss bodde,
makt över vågor, altaret i lågor,
himmelen öppen.

Hyddor vi ville här åt himlen bygga,
fasthålla synen, ägande och trygga.
Ett är nödvändigt nu och för beständigt:
Jesus allena.

Ära ske Fadern som ser i djupet neder,
Sonen som med oss i tåredalen beder,
Anden som bådar dag då ögat skådar
himlen för evigt.

Olov Hartman skrev denna psalm under den tid han var präst i Nässjö församling.
Han berättar: "När jag skrev denna hymn om förklaringsberget gjorde jag det som om
det var Nässjö kyrka och inte berget Tabor, som var textens geografiska ort.

Sorlet - hör slamret från den ständiga vagnväxlingen vid stationen.
Hör den tunga lastbilstrafiken genom staden. Svagare likväl efter hand som vi går upp
för kyrktrapporna. Så öppnas en port, och det blir tyst. Där framme i koret går en pojke
och tänder altarljusen. Så börjar sången och läsningen av "Tidegärden", kyrkan fylls av de
sträva rösterna, och vi är "ovanför oron".

              "Hyddor vi ville här åt himlen bygga,
              fasthålla synen, ägande och trygga.
              Ett är nödvändigt nu och för beständigt:
              Jesus allena".

Text: Olov Hartman 1947, 1968
Musik: Daniel Olsson 1965, kyrkomusiker, tonsättare i Linköping


Bild: Google

Livet vann, dess namn är Jesus ...

Psalm 153

Livet vann, dess namn är Jesus, halleluja,
han var död, men se, han lever, halleluja.
Dödens portar öppnar han, halleluja,
nyckeln ligger i hans hand. Halleluja.

Vad är murar, vad är gravar? Halleluja.
Han är med oss alla dagar, halleluja.
En är Herren, en är tron, halleluja,
ett är brödet på hans bord. Halleluja.

Brödet bryts och vinet delas, halleluja,
för att världen skall få leva. Halleluja.
Öppnade är Guds förråd, halleluja,
källan flödar som var dold. Halleluja.

Jesus dog, då dog vi alla, halleluja,
till att utge oss för andra, halleluja.
Jesus uppstod. Också vi, halleluja,
uppstod då till evigt liv. Halleluja

Psalmtextens anslag är ett segerrop: "Livet vann, dess namn är Jesus!"
Med  bilder från evangelierna, de apostoliska breven och Uppenbarelseboken:
("nyckeln ligger i hans hand", Uppb 1:1), tolkar psalmen sedan påskens innebörd,
existentiellt, sakramentalt, socialt och eskatologiskt.
Detta är en koncentrerad troslära med jubeltonen bevarad från första raden till den sista.

Om man frågar vilka av Olov Hartmans psalmer som sjungits oftast och med största glädje
sedan 1986-års psalmbok kommit, tror jag man kan svara: det är psalmbokens första psalm,
det gamla Te Deum: "Gud vår Gud vi lovar dig", och psalmen: "Livet vann, dess namn är Jesus".

Denna psalm nr 153 sjöngs vid Hartmans begravningsgudstjänst i Mariakyrkan i Sigtuna
den 7 maj 1982.
Första versen är ingjuten i en kopparplatta på hans grav invid kyrkogårdsmuren.

Text: Olov Hartman 1973
Musik: Engelsk 1708


Bild: Google

Du som gick före oss ...

PSALM 74

Du som gick före oss
längst in i ångesten,
hjälp oss att finna dig,
Herre, i mörkret.

Du som bar all vår skuld
in i förlåtelsen,
du är vårt hjärtas fred,
Jesus, för evigt.

Du som med livets bröd
går genom tid och rum,
giv oss för varje dag,
Kristus, det brödet.

Du som går före oss
ut i en trasig värld,
sänd oss med fred och bröd,
Herre, i världen.


För de fattiga kristna i tredje världen finns det ett självklart samband mellan nattvardens
bröd och det dagliga brödet. Delar man brödet vid altaret, så innebär det också att man
skall dela vardagens bröd. Det är en innebörd som i mycket liten grad har aktualiserats
i vår egen del av världen. Hos oss har det mera handlat om den enskildes relation till Gud.
Gemenskapen med de andra som också deltar i nattvarden har legat på ett andligt plan.

Men det finns nattvardspsalmer som lyfter fram detta samband mellan nattvardsfirande
och vardagens solidaritet. Inte oväntat har Olov Hartman skrivit en sådan psalm.
"Du som går före oss
 ut i en trasig värld,
 sänd oss med  fred och bröd,
 Herre, i världen".

Text: Olov Hartman 1968
Musik: Sven-Erik Bäck 1959, professor och tonsättare, Stockholm


Bild: Google

Än finns det en värld ...

   Jesus älskade världen tillbaka till Gud


Psalm 62

Än finns det en värld. Den lever trots makter av död och fördärv.
Ty Ordet blev motsagt, Guds skapelseord,
och redan satt yxan i livsträdets rot,
men räddningen sändes oss ovanifrån: Guds enfödde Son.

I tjänargestalt kom Ordet till oss och försonade allt,
steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup
och älskade världen tillbaka till Gud.
Det brustna blev helt i hans kärlek till oss på Golgata kors.

Apostlar gick ut med budskap till folken att Kristus är Gud.
De lade ett hav mellan makternas hot
och livet i tro på Guds mäktiga Ord:
ur döpelsens hav steg en mänsklighet fram i tron på hans namn.

Att leva av tro är grenarnas liv från Olivträdets rot,
att bära ett ok i sitt jordiska kall
men själv vara buren av den som bär allt
och svara på åklagarmakternas dom försoningens ord.

Guds offrade Lamm ges ut för oss alla som Herren har sagt,
att världen må leva och syndare tro
och förbönen omsluta himmel och jord.
Av änglars och människors bön i hans namn står jordkretsen fast.

En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam
Då kallar Guds Ande de kristna till bot,
att bedja sig samman att världen må tro.
O, lyft i vår söndrings och vilsenhets natt försoningens kalk.

1987 skrevs en doltorsavhandling om Olov Hartman, vid Uppsala religionsvetenskapliga
fakultet: "Olov Hartman och det kosmiska dramat", av Claes Ytterberg, biskop i Västerås stift.
Ytterberg ville med den rubriken karaktärisera Hartmans kristna totalåskådning.
Gud och hela Hans skapelse befinner sig i ett enormt kosmiskt drama, där människan är indragen.

Psalmen 62 är ett utmärkt exempel på denna Olov Hartmans syn.
Han skrev den 1982 bara två år före sin död.
Här finns fördärvsmakternas fruktansvärda realitet. Jesus som gick längst ner i fördärvets och lidandets djup och "älskade världen tillbaka till Gud".
Genom dopet och tron stiger en befriad mänsklighet fram "att bära ett ok i sitt jordiska kall
men själv vara buren av den som bär allt". Och den enorma kampen fortsätter.

"En ångest går fram
 och ofreden rister i livsträdets stam.
 ... O, lyft i vår söndrings och vilsenhets natt
 försoningens kalk".


Text: Olov Hartman 1980
Musik Gustaf Aulén 1937, teologiprofessor i Lund och biskop i Strängnäs.

Bild: Google

Sin enda grund har kyrkan ...

Psalm 57

Sin enda grund har kyrkan i Kristus, Frälsaren.
Hon är hans egen byggnad, den nya skapelsen.
I världen som han löste från mörkret med sitt blod
blev hon den brud han krönte med evangelium.

Fast spridd i många länder är kyrkan endast en
och har en enda Herre och en bekännelse.
Av vatten född och Ande till ett och samma hopp
hon går till löfteslandet med samma resekost.

Med undran och med löje ser världen hur hon slits
av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid.
Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred
om Herrens frid på jorden, om Guds barmhärtighet.

När lögn och våld förmeras var är då jordens salt?
Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall?
Må kyrkan bli som fordom ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn.

Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son,
det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd.
Guds helgon och martyrer betygar det med blod.
Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor.


Denna psalm är engelsk, författad av den anglikanske prästen John Stone 1839 - 1900. 
Även under hans tid rasade de teologiska och kyrkliga striderna kring frågan om hur
man skall tolka Bibeln.
Stone skrev då ett antal dikter över de olika artiklarna i den apostoliska trosbekännelsen
som hjälp åt sin församling.
Bland dessa dikter ingår en hymn om den allmänneliga kyrkan som  det talas om i
tredje trosartikeln.
Olov Hartman har gjort en betydande bearbetning av psalmen.


Text: Olov Hartman 1981, efter John Stone 1866
Musik: Samuel Sebastian Wesley 1864, engelsk organist och  tonsättare i Hereford


Bild: Google

Jesus är min vän den bäste ...

Psalm 43

Jesus är min vän den bäste, vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de fleste övergiva honom här?
Ingen skall mig kunna skilja ifrån den mig har så kär.
Vad han vill, det skall jag vilja, alltid här och evigt där.

Jesus led för min skull döden, ingen skall fördöma mig,
och i himlen ber han för mig, drar mig närmare till sig.
Vem är då som vill anklaga den som han förlåtit allt?
Vem kan rycka Guds utvalda ut ur Jesu Kristi hand?

Därom är jag fast förvissad: kroppens eller själens nöd
skall mig ej från Kristus slita, inte liv och inte död.
Inga djup och inga himlar, inte okänt eller känt
skall mig från Guds kärlek skilja som i Jesus Kristus är.


Författare till psalmen är Jakob Arrhenius (1642-1725)
professor i historia i Uppsala.
Han var en kraftfull man, som med stor energi redde upp universitetets affärer.
Samtidigt var han en mycket from man. Han hade tagit starka intryck av mystikens
innerliga Jesusfromhet, som den förmedlats av Johann Arndt i hans berömda verk.
"Fyra böcker om den sanna kristendomen."
Ett citat av Arndt: "Där den nya födelsen icke yttrar sig i ett nytt liv, i kärlek,
där finns icke den sanna kristendomen."

När psalmen första  gången publicerades 1691 skrev Arrhenius att han fått sin
inspiration till psalmen av Paulus ord i Romarbrevet 8:31-39.

Verserna 31-35 citeras här:" Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?
                                              Han som inte skonat sin egen son utan utlämnade
                                              honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte
                                              skänka oss allt med honom?
                                              Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner,
                                              vem  kan då fälla?
                                              Kristus är den som har dött och därtill den som har
                                              uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar
                                              för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek?"

Psalmens innerliga ton och dess koncentration kring Jesus Kristus har gjort den älskad och
sjungen i alla kristna samfund i Sverige.


Psalmförfattare: Jakob Arrhenius 1691
Bearbetad: Olov Hartman 1978
Musik: Gustaf Düben 1674, hovkapellmästare, organist och tonsättare, Stockholm 


Bild: Google

För att du inte tog det gudomliga ...

 

Psalm 38

För att du inte tog det gudomliga dig till en krona,
för att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är.

För att du lydde fram till det yttersta - döden på korset,
vet vi vad seger, vet vad väldighet, vet vi vad Gud är.

För att du nedsteg hit till de plågade, hit till de dömda,
vet vi att ingen ensamhet finnes mer, vet vi var Gud är.

Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda,
säga med alla heliga, saliga: Jesus är Herre.

Därför skall alla världar och varelser, allt som har varit,
är och skall komma, en dag bekänna det: Jesus är Herre.


Psalmen är en utmärkt tolkning av det centrala kristna begreppet inkarnation.
Det betyder läran om att Gud själv blev människa i Jesus Kristus.

Olov Hartman som har skrivit psalmen har en klar förebild till sin psalm i Fil 2:5-11,
där det står: "Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Jesus Kristus.
                     Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud,
                     utan avstod  från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en
                     av oss. När han till det yttre hade blivit människa, gjorde han sig ödmjuk
                     och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt
                     honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra
                     namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och
                     under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud
                     fader till ära."

Olov Hartman berättar att han fick inspiration till psalmen vid en ekumenisk retreat på
Sigtunastiftelsen i Stilla veckan 1970. "Jag gick under pauserna fram och tillbaka i
Olaus Petri-kapellet och mediterade över Palmsöndagens episteltext Fil 2:5-11,
- det som då grep mig var ett krucifix som "växte" fram ur texten:
                     För att du inte
                     tog det gudomliga
                     dig till en krona,
                     för at du valde
                     smälek och fattigdom
                     vet vi vem Gud är.

De tre första stoferna i psalmen börjar med ett förklarande, tillbakablickande "För att",
de båda sista med ett framåtblickande "Därför". Efter Kristus har allt blivit annorlunda.
I samtliga verser framförs själva huvudärendet först i sista versraden; vem Gud är,
vad Gud är, var Gud är.

Psalmen har två melodier.
Den ena, samtidig med texten, är komponerad  av Ingmar Milveden musikforskare och
tonsättare i Uppsala.
Den andra melodin skrevs senare av Börje Ring, tonsättare och sångare.
När psalmkommittén föreslog båda melodierna var det för att underlätta psalmens
användning i skilda sammanhang. Det skedde med Olov Hartmans goda minne.


Text: Psalmförfattare Olov Hartman 1970
Melodi: Ingmar Milveden  38A 1970
Melodi: Börje Ring 38B 1975


Bild: Google

Tack, gode Gud, för allt som finns ...

Psalm 23

Tack, gode Gud för allt som finns.
Först broder Sol av alla ting.
Halleluja, halleluja.
Vår broder låter dagen gry,
ditt tecken är han i vår rymd.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

Du tänder varje stjärnenatt,
ger syster Måne hennes prakt.
Halleluja, halleluja.
Du sänder broder Vind att gå
från land till land och driva moln.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

Sjung, syster Vatten, stäm din brunn,
bred ut ditt starka hav och sjung.
Halleluja, halleluja.
Nu faller regn på torra fält,
och träden lyser, marken gläds.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

Hör ord i natten: "Varde ljus!"
Lys, broder Eld, och tacka Gud.
Halleluja, halleluja.
Giv härden glöd, lys upp vår stad,
dess ljus når vida över hav.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

Tack, gode Gud, för moder Jord.
Än bär hon oss och vad vi gjort.
Halleluja, halleluja.
Hon bringar träd och frukter fram
och blomstersmyckar alla land.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

Tack, Gud, för syster Död, som tar
allt levande i förvar.
Halleluja, halleluja.
Hon för oss i sin tysta vagn
en afton hem från mödans mark.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

Må dag och natt, må liv och död
nu lova Gud i samma kör.
Halleluja, halleluja.
En enda sång i allt som finns,
min Gud, min Gud och alla ting.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.


Författare till denna psalm är en av kyrkohistoriens kända och älskade gestalter
nämligen Franciscus.
Han har kallats "Guds lille fattige och anses vara en av de största förnyarna av det
kristna livet under hela medeltiden.

I sin ungdom bröt han med sin förmögne far som var köpman i Assisi.
Utan fast bostad vandrade Farnciscus omkring och predikade om Guds kärlek
till människor, djur och allt skapat. Han levde nära naturen och kände sig som
ett med den.
Han talade om broder Sol och syster Måne, om broder Vind och syster Vatten,
om broder Eld och moder Jord och sina systrar fåglarna.
Franciscus är grundaren av franciscanorden.


Text: Franciscus av Assisi 1220-talet
Bearbetad: Olov Hartman 1979
Musik Köln 1623


Bild: Google

Gud, vår Gud, vi lovar dig ...



Psalm 1

Gud, vår Gud, vi lovar dig, vi bekänner dig, o Herre,
du som är till evig tid tillber ändlighetens släkten.
Hela jorden, hav och land, ärar, Fader vår, ditt namn.

Kerubim och serafim, änglar, makter sjunger evigt,
ropar utan rast till dig: Helig är du, helig, helig,
himlar, jord och allt som är lovar, Gud, ditt majestät.

Skyn av vittnen lovar dig: trons profeter och apostlar,
himlaskaran klädd i vitt ur bedrövelsen förlossad.
Dig bekänner fröjdefullt kyrkan hela jorden runt.

Dig, vår Fader, stor i nåd, ofattbar i makt och ära,
och din sanne, ende Son, tillbedd intill jordens ändar,
och din Ande, Hjälparen, sänd till oss från himmelen.

Jesus Kristus, ärans kung, evigt född av Faderns vilja -
att försona all vår skuld blev du mänska, född av kvinna,
skydde ej det moderliv jungfrun gav till borg åt dig.

Du förstörde dödens gadd, upplät riket för de dina.
Gud har givit dig all makt, platsen på sin högra sida.
En gång vid din återkomst skall du döma alla folk.

Hjälp då dina tjänare, dem du återlöst med smärta,
giv åt dem bland helgonen evig härlighet och ära.
Led ditt folk, välsigna det, upphöj det i evighet.

Vi välsignar dig, vår Gud, varje dag du oss bereder,
ropar högt ditt namn i ljus genom alla evigheter.
Skydda oss av nåd i dag från att bryta mot din lag.

Gud, vår Gud, förbarma dig.
Din barmhärtighet må komma,
frälsa oss till evig tid ifrån all vår nöd och vånda.
Du är själv mitt fasta hopp. Amen, Herre Jesus, kom.


Denna psalm är en av kristenhetens äldsta lovsånger.
Även kallad Te Deum - laudamus. "Gud vår Gud vi lovar dig".
Den fanns i original i 1937 års psalmbok som nr 603.

År 1771 skrev den österrikiske katolske prästen Ingnaz Frans en rimmad
version av Te Deum på tyska till en enkel folklig melodi, som passade
för församlingssång. Den spreds så småningom över stora delar av den
kristna världen.

Olov Hartman skrev 1980 den nya versionen, som direkt går tillbaka
på den ursprungliga latinska texten.


Text: Ingnaz Franz 1768, 1771
Bearbetad: Olov Hartman 1980
Musik: Tysk-österikisk, Sagan 1772, Wien ca 1774


Bild: Google

Psalmförfattaren Olof Hartman

När jag nu skrivit om de flesta av Anders Frostensons egna psalmer, översättningar
och bearbetningar, återkommer jag senare till de psalmer som han skrivit inför
kyrkoårets stora högtider.

Nu börjar jag med genomgång av Olov Hartmans psalmer.
Först vill ge ge en liten presentation av honom.

Psalmföfattaren Olov Hartman

1909-1982, präst, författare och kulturdebattör,
direktor för Sigtunastiftelsen, expert i 1969 års psalmbokskommitté.

När 1982-års kyrkomöte den 12 maj behandlade förslagen som lagts till en ny
svensk psalmbok inledde skarabiskopen Helge Brattgård debatten.
Mitt i anförandet ytterade han orden:
"Olov Hartmans psalmdiktning har skänkt kyrkan en ny ton både beträffande
innehåll och form. Hans bearbetningar och nydiktning kommer att leva vidare
i den svenska psalmboken, som ett uttryck för att han med rätta kan räknas till
kyrkans lärare".

Den som lärde känna "diktarprästen" - han kallades så ibland - har ingen
anledning att bli förvånad. Olof Hartman var en flitig skribent.
Han skrev bland annat romaner, kyrkospel och litterära essäer.

Han skrev fyra minnesböcker.
I den första "Brusande våg", beskriver han hur det var att vara "barnsoldat",
bokstavligen född in i Frälsningsarmén.
Han kommer ihåg de ständiga flyttningarna efterhand som hans far kommenderades.
Inte så roligt för en liten pojke att lämna sina kamrater för en ny miljö.

Vägen gick vidare för Olov Hartman när han lämnade armén för Svenska kyrkan.
Han studerade i Uppsala, först vid Fjellstedska skolan - den som var känd för
att utbilda blivande präster - sedan vid universitetet.
Han prästvigdes 1932, tjugosex år gammal.


Bild: Google

Jesus, du min glädje ...

        Jesus, du min glädje!


Psalm 354

Jesus du min glädje,
ingenstans i världen finns en tröst som din.
Mer än jag kan säga ger du mig att äga,
salighet och liv.
O, Guds Lamm på korsets stam!
Du som ej dig själv har skonat
mig med Gud försonat.

Vad i världen finnes,
vad jag där kan vinna, ära, guld och pris,
skall med hast försvinna, skingras som en dimma,
smälta som en is.
Det går bort. Dess tid är kort.
Jesus, du hos mig förbliver
och mig livet giver.

Möda, sorg och tårar,
allt som hjärtat sårar, synd och dödens kval
kan min kraft försvaga men ej från mig taga
vad i dig jag har.
Allt du vet. För mig du ber.
Till ditt barn du tar mig åter
och min synd förlåter.

Din vill jag få vara,
gärna platsen taga nederst vid ditt bord.
Där bland bröder, systrar,
Jesus, vill jag lyssna till din röst, ditt ord.
Där i dig jag har den frid
som jag inte fann i världen,
Jesus, du min glädje.


Text: Johann Franck 1653, borgmästare i Guben, Tyskland
Översättning: Johan Schmedeman 1694, överpostdirektör i Stockholm
Bearbetning: Anders Frostenson 1977
Musik: Johann Grüger 1653, tonsättare och kantor i Berlin


Bild: Google

Länge, länge har mitt hjärta sökt och längtat ...

Psalm 349

Länge, länge har mitt hjärta
sökt och längtat efter friden,
sökt i oro och i smärta,
aldrig funnit den i tiden.
Du, o Gud, dess rop besvarar.
Vanmakt du i visshet vänder.
Du din vilja uppenbarar,
när din Son till oss du sänder.

Ner till oss som ängslas
stiger han med kärlek och försoning,
och hans Ande hjärtat viger
till sitt tempel och sin boning.
Sig med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
och Guds Son, av kvinna buren,
blir det offer som oss renar.

I Guds helgedom ingången
han ock min förlossning funnit.
Han åt mig i synden fången
frid och frihet återvunnit.
I hans fotspår skall jag sträva,
en gång bli för himlen mogen,
dö för världen för att leva,
Gud, för dig, din vilja trogen.

Salig, salig den som kände,
den som trodde dig allena,
du all sannings Gud som sände
den som oss med dig förenar,
Jesus Kristus, du är ordet,
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
finns ej annat namn oss givet.


Text: Johan Olof Wallin 1816
Bearbetad: Anders Frostenson 1983
Musik: Johann Crüger 1649, tonsättare och kantor i Berlin        


Bild:Google

Nu med Guds kärlek fyll våra hjärtan ...

       
Psalm 339

Himmelske Fader, ge åt oss alla,
glädje och renhet, längtan och sånger,
att vi dig tackar, tillber tillsammans,
himmelske Fader, Gud, du vår Gud.

Jesus, vår Herre, du för oss lidit,
dött och har uppstått, lever ibland oss,
dig vill vi följa, lyda och tjäna,
Jesus, vår broder, Jesus, Guds Son.

Helige Ande, var i vår svaghet!
Nu med Guds kärlek fyll våra hjärtan,
så att vi alltid älskar varandra.
Helige Ande, kom till oss du.


Text: Daniel Thambyrajah Niles 1964, pastor i Metodistkyrkan, i Sri Lanka
Översättning: Anders Frostenson 1978
Musik: Elena G Maquiso 1961, tonsättare, professor i Filippinerna


Bild: Google

Det finns ett land av ljus och sång ...

Psalm 636            finns i psalmbokens avdelning  "himlen"

Det finns ett land av ljus och sång. Där vårt rätta hem.
Där skall i ändlös dag en gång vi bo bland helgonen.

Bortom Jordan fick Israel se Kanaan, löftets land.
Så klart och nära kan vi se en himmelsk värld ibland:

ett morgonland i evig vår med blommor, äng och skog.
Än är vi skilda därifrån av dödens smala flod.

Vi bävar för vår sista färd. Så långt den för oss bort.
Men över flodens vatten är vår överresa kort.

O, att vi tvivlet övervann, ej mer i dunkel gick
men kunde se vår längtans land med obeslöjad blick.

O, kunde vi som Mose se från berget där han stod,
då skulle vi ej skrämmas mer av dödens mörka flod.


Text: Isaac Watts 1707, engelsk pastor, psalmdiktare
Bearbetad: Anders Frostenson 1978
Musik: Oskar Lindberg 1938, professor, musikpedagog, Stockholm


Bild:Google

Där ingen oro mer mig når ...

Psalm 619

Jag går mot döden var jag går,
och snart skall den mig hinna.
Jag ej en dag, en timme får
där jag kan trygghet finna.
Ett flyktigt andetag,
så slutar livets dag,
jag inför evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

Jag går med Jesus var jag går.
Han vandrar vid min sida.
I kamp och strid hans hjälp jag får
och hjälp när jag får lida.
Hans spår jag ser i tro
och sätter där min fot.
Om vägen än blir tung och svår,
jag går med Jesus var jag går.

Jag går till himlen var jag går.
Så ängslas ej och fråga!
Där ingen oro mer mig når.
Där finns ej död och plåga.
Jag himlen öppen ser,
ej världen lockar mer,
jag all dess glans och lust försmår.
Jag går till himlen var jag går.

Paulus skriver; "Må Gud ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp
                           han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger
                           oss bland de heliga.".  Ef 1:18

                           "Ännu ser vi en gåtfull spegelbild, då skall vi se ansikte
                           mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad, då skall den
                           bli fullständig som Guds kunskap om mig".  1 Kor 13:12

                          Att se Gud - det blir en stor upplevelse!
                          Det betyder att "komma hem" till honom,
                          och leva i en ostörd gemenskap med honom.

Paulus Skriver: "Sedan skall ni alltid vara hos honom.
                          Ge nu varandra tröst med dessa ord".  1 Tess 4:17-18


Hans Adolph Brorson, 1734, biskop i Ribe, dansk psalmförfattare
Bearbetad: Anders Frostenson 1978, 1986
Musik: Gotha 1726 

I hoppet gläds jag redan ...

Psalm 616

Med alla Herrens fromma jag till den staden går
där livets träd i blomma vid ljusets källa står,
där skaran ingen räknat lovsjunger kring Guds tron,
och alla sår är läkta, och hjärtat har fått ro.

Och herdens röst jag känner, som ropar mig vid namn,
där väntar mina vänner, där öppnar Gud sin famn.
I hoppet gläds jag redan: snart finns ej döden mer,
en liten tid och sedan varann vi återser.

O klarhet, som fördriver all tidens dunkelhet,
o härlighet, som bliver min lott i evighet!
Där skall vår lovsång stiga som bruset från ett hav
och alla se och prisa den nåd som Gud oss gav.


Psalmen handlar om vårt framtidshopp.

Det finns en oro för framtiden. Bara under den tid vi kan överblicka har
det hänt mycket som ger oss oro för morgondagen. Och med tanke på allt
våld, hot och hat, som vi ständigt omges av i tidningar, radio och TV så ser
det ganska mörkt ut när vi ser framåt.
Och ändå kan vi se ljust på framtiden om vi har en framtidstro och ett
framtidshopp.
Det finns en grund att bygga ett sådant påstående på - Guds ord.
Gud har gett oss ett framtidshopp.
Jesus säger:
"Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är,
för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig."  Joh 17:24.

Man kan lita på Jesu ord om ett framtidshopp.
Kristenheten tror och bekänner:
"Vi tror på syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv",
så bekänner vi i den apostoliska trosbekännelsen.

Tron på ett "hemland" är intimt förbunden med tron på Jesus Kristus  och
hans löften.
Jesus säger: " Jag är uppståndelsen och livet, den som tror på mig skall
leva om han än dör." Joh 11:25.


Psalmförfattare: Johan Olof Wallin 1814
Bearbetad: Anders Frostenson 1978
Musik: Melshior Teschner 1614, tysk kantor i Fraustadt och präst i Oberpritschen


Bild:Google

Det vi kan göra för rätt och fred...

Psalm 591

Det kan vi göra för rätt och fred: vi kan be
och svara på vad andra ropar om och ber,
gå samman steg för steg och något sker,
för Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag.

Det kan vi göra för rätt och för fred: vi kan ge.
Ett livets frö blir sått och lagt i jorden ner,
och skörd som vi ej ser en gång det ger,
för Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag.

Det kan vi göra för rätt och för fred: stå emot
allt ont som trampar ner och sprider skräck och hot.
Vi känner maktlöshet. Gud kraft oss ger
och Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag.

Det kan vi göra för rätt och för fred: ha ett hopp -
rättfärdighetens sol för alla ska gå opp.
När Herrens dag har grytt skall allt bli nytt,
och Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag.


Text: Brian Wren 1972, engelsk pastor USA
Översättning: Anders Frostenson 1984
Musik: Karl-Olof Robertsson 1984, kyrkomusiker och tonsättare, Huskvarna


Bild: Google

Du är vägen ...

Psalm 577

O min Jesus, dit du gått där vill jag få vara,
fri från världen, som mig blott oro ger och saknad.
Du i himmelen berett mig en evig boning.
Du är vägen. Du mig gett frälsning och försoning.

Liv och oförgänglighet drog du fram i ljuset.
Du mig rum och salighet ger i fadershuset.
O, jag längtar efter dig, ber att du mig låter
här på jorden tjäna dig, tills du kommer åter.

Hjälp att världen inte mer mig kan vilseföra,
att jag synden överger, och får dig tillhöra,
troget håller ditt förbund, minns vad du mig lärde,
nu och ända till den stund då jag lämnar världen.

Jag vill efterfälja dig, inget mer begära,
viss om att du ger åt mig kraft att korset bära.
Under livets prövningstid skall mitt hjärta renas,
tills jag i en salig frid får med dig förenas.



Text: Johan Olof Wallin 1819
Berabetad: Anders Frostenson 1983
Musik: Frans Grüger 1653


Bild: Google

Gå troget och stadigt i Frälsarens spår ...

Fotspår i sanden....

Psalm 565

Gå varsamt, min kristen ge akt på din gång.
Den vägen är smal och den porten är trång
som leder till livet, och det är få
som finner den vägen och vill på den gå.

Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå,
i bön och i vaksamhet vandra därpå.
Ett steg blott på sidan dig bringar i nöd,
ditt själviska liv är din andliga död.

Här gäller att kämpa mot djävul och värld,
att inte förblindas av högmod och flärd,
allt själviskt och syndigt försaka i grund
och hålla sig redo att lida var stund.

Din klädnad gör vit i din Frälsares blod,
det ger till den dagliga bättringen mod.
Med bävan och iver här arbeta på
att vinna din själ och till himmelen nå.

Gå troget och stadigt i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring av honom du får.
Hans börda är ljuvlig, åt honom dig giv.
Han giver dig nåd till evinnerligt liv.

Text: Olof Kolmodin 1742, kyrkoherde i Flo, Västergötland
Bearbetad: Anders Frostenson 1977
Musik: Norsk-svensk folkmelodi


Bild:Google

Mitt liv i Guds hand ...

... mitt liv i Guds hand

Psalm 560

Var glad, min själ, och fatta mod.
Gud vill sig än förbarma.
Han på ett kors för ond och god
har öppnat sin armar.
Är nöden hård, i rosengård
får man ej alltid vara.
Så tro och vet att Gud är med.
Han hjälper i all fara.

Visst kan vi ofta tänka så:
Gud ser ej våra tårar,
när världen hotfull kring oss står
och mänskors ord oss sårar.
Var viss att han dig ändå kan
i rätt tid hjälpen sända.
Ja, tro och vet att Gud är med.
Han ont till gott kan vända.

O Gud, du övergivas kan,
men aldrig övergiva.
När jag mitt liv lagt i din hand
allt gott du mig vill giva.
Vad än mig sker, din trofasthet
omsluter mina dagar.
Jag tror och vet att Gud är med,
och intet skall jag sakna.

Den som sitt allt i världen har
och Herrens hjälp förkastar
tar miste och sig själv bedrar
och mot fördärvet hastar.
Gud först och sist i Jesus Krist
oss hjälper allesamman.
I denna tro jag trygg kan bo
och bliva salig. Amen.


Text: Kaspar Schmucker 1578, tysk författare Bayern,
Bearbetad: Anders Frostenson 1979
Musik: Bukhard Waldis 1553, tysk präst, poet och kompositör

 

Bild:Google

Ditt ord mig ger det ljus som visar vägen ...

Psalm 552

O Jesus Krist, i dig förvisst mitt enda hopp jag äger.
Till dig jag ber. Min nöd du ser.
Ditt ord mig ger det ljus som visar vägen.

Dig, Herre, vill jag höra till och dig i sanning dyrka.
Min Gud du är. Ditt bud mig lär!
Mig led och bär. Du själv min tro vill styrka.

Nu helt åt dig jag lämnar mig. Låt ske med mig din vilja.
Du är mitt stöd, ej lust, ej nöd,
ej liv, ej död skall från din nåd mig skilja.

Det vet jag visst, o Jesus Krist, att du din hjälp mig sänder.
Du själv har sagt: "Jag har all makt."
Mitt liv jag lagt i dina frälsarhänder.

Oss hjälp, o Gud, i dina bud här vandra så tillsamman
att vi hos dig evinnerlig
i himmelrik får leva saligt. Amen.


Bibelord:
"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig."  Psaltaren 119:105

Jesus sade: "Jag är vägen, sanningen och livet."  Joh 14:6

Jesus sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra
                    i mörkret utan ha livets ljus."  Joh 8:12


Psalmförfattare: Hans Christensen Sthen 1588, kyrkoherde i Malmö
Bearbetad: Johan Olof Wallin 1816, Anders Frosteson 1976
Musik: Erik Gabriel von Rosén 1832, organist i Stockholm


Bild:Google

På dig jag hoppas, Herre kär ...

Om ej Guds hand mig leder jag maktlös är

Psalm 550

På dig jag hoppas Herre kär, ja, du min säkra tillflykt är.
Om ej din hand mig leder jag maktlös är.
Men du finns här och dig om hjälp jag beder.

Var du den borg där jag får bo, mitt fäste, Gud,
där jag i tro och i din kraft kan strida.
Om hårt jag trängs av fienden är du dock vid min sida.

Du är mitt liv, min salighet, den klippa som mig trygghet ger.
Jag helt åt dig mig lämnar.
O starke Gud, min frid är du, om jord och himmel rämnar.

Till evig tid dig vare lov och pris och ära, Fader vår,
som sänder oss din Ande.
Allt vad du har, åt oss du gav, i Jesus Kristus. Amen.

Bibelord: "Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid
                  och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga Andens kraft".
                  Rom 15;13

Vårt hopp är Guds närhet till oss.
Hopp är en möjlighet, där inget är omöjligt.
Hopp är ett klart ljus, som bryter in i hopplöshetens becksvarta mörker.
Där Gud är finns alltid hopp.
I den djupaste förtvivlan finns alltid hoppet.
I den mörkaste natt brinner alltid ett ljus.
Där ingen utvägs finns, banar Gud en öppen väg.
Han är hoppets Gud.


Psalmförfattare: Adam Reissner 1533, tysk reformator i Schlesien
Översättning: Före 1601
Bearbetning: Anders Frostenson 1976
Musik: 1400-talet Zurich ca 1552


Bild :Google
          

O Jesus, rik av nåd ...

Psalm 545

O Jesus, rik av nåd,
nu på ditt bud om råd
jag frambär mitt bekymmer,
den skuld som hjärtat tynger.
Du dömer och förlåter,
du ger mig glädjen åter.

Du är min enda tröst,
du har mig återlöst.
Vad än jag har förbrutit,
har du mig ej förskjutit.
Du på min synd ej tänker,
i havets djup den sänker.

Den ondska är väl stor
som än i hjärtat bor;
men, Jesus, vid min sida
jag mot allt ont kan strida.
I dig min kraft jag finner,
mitt vankelmod försvinner.

Min Jesus, jag på dig
vill helt förlita mig.
Vem kan mig nu fördärva?
Jag skall det rike ärva
som med din död och pina
du vunnit åt de dina.

Skriv i mitt hjärta in
att jag är evigt din.
Hjälp att jag gör din vilja,
flyr vad oss kan åtskilja
och sist den värld får skåda
där ingen död skall råda.


"Vårt hemland är himlen".  Fil 3:20.
Vårt framtidsland är där.
Och vi står i en ständig förbindelse med detta vårt rätta hemland.
Budskap kommer till oss därifrån genom Ordet och Anden
och gåvor och välsignelser strömmar därifrån ner över oss i det främmande landet.
Vårt hjärta är där vårt hemland är, och ofta sträcker sig vår längtan dit.

"..Och sist den värld får skåda
där ingen död skall råda".

 
Psalmförfattare: Johan Heermann  1630, luthersk präst i Schlesien
Översättning: Lorentz Springer 1676, kommisarie i Svea hovrätt
Bearbetning; Anders Frostenson 1978
Musik: Jakob Regnart 1574, tonsättare i Prag och Innsbruck



Bild: Google

Ära ske Gud ...

Psalm 543

I dig, o Herre Jesus kär,
mitt enda hopp jag äger.
Min vän, min tröstare du är.
Din tröst allt ont uppväger.
Från världens skapelse tills nu
ej någon annan finns än du
som i allt trångmål hjälp kan ge.
Till dig jag ber.
Du ensam allting vet och ser.

Min synd är stor. Jag förebrår
mig själv av allt mitt hjärta.
Så lös mig, läk du mina sår
genom din död och smärta.
Du all min skuld har plånat ut,
rättfärdig ställt mig inför Gud.
Vad du mig lovat skall jag få,
var dag din nåd,
att aldrig bort från dig jag går.

Ge mig av din barmhärtighet
den tro som mig bevarar.
Låt mig den stora kärlek se
som du har uppenbarat.
Att älska dig, o Gud, mig lär,
att som mig själv ha nästan kär.
Kom, var hos mig i liv och död.
I all min nöd
finns det då ingen verklig nöd.

Ära ske Gud som från sin tron
till oss i nåd ser neder,
och Jesus Krist, hans ende Son,
som för oss alla beder,
och Anden, hjälparen, som lär
vad kärlek, rätt och sanning är.
Du är vår frid, Treenighet,
vår salighet
här nu och i all evighet.


Apotseln Paulus avslutar sitt brev till filipperna med att lovprisa Gud.
"Äran tillhör vår Gud och Fader i evigheternas evighet! Amen".
Sådana lovprisningar förekommer ofta i Nya Testamentet.
Man kan säga, att det uttrycker den kristnes grundställning: en kristen människa
står i ständig tillbedjan inför Gud, och människans liv har bara ett mål: Guds ära.


Psalmförfattare: Konrad Hubert ca 1540, evangelisk predikant i Strassburg
Bearbetad: Anders Frostenson 1977
Musik: Wittenberg 1541


Bild: Google

Se, han kommer oss till mötes ...

      "Livet strömmar som ett vårregn"

Psalm 541

Vänd nu om ni sorgsna sinnen,
vänd nu om till Herren Gud,
han vars makt ej kan förintas,
han vars kärlek ej tar slut,
han som tar och åter ger,
bygger där han river ner.
Mer än vi kan be och tänka,
ja, långt mer vill han oss skänka.

Åt de fångna ger han frihet,
oss ur dödens välde tar,
när för världen Jesus lider,
dör och lägges i en grav.
Och när påskens morgonljus
strömmar in i våra hus
lyser mark och träd och skyar,
och vårt hjärta han förnyar.

Då får vi med glädje skåda
huru stor Guds kärlek är,
vilka under, nådegåvor
han från himlen åt oss ger.
Den som vi har väntat på
bland sitt folk skall vara då,
honom, som i nåd är nära,
högst vi älska skall och ära.

Se, han kommer oss till mötes
som en morgonrodnad klar.
Hela jorden ler och fröjdas.
Han vår Gud, och vi hans barn.
Oss till glädje kommer han.
Livet strömmar ur hans hand,
såsom när ett vårregns flöde
vattnar marken som låg öde.


Text: Paul Gerhardt 1656, präst i Mittenwalde
Bearbetad: Anders Frostenson 1976
Musik: Svensk 1697

Bild: Google

Det är vår tröst ...

Psalm 540

När vi i högsta nöden står och ingenstans får hjälp och råd,
ej någon utväg ser fastän vi sent och tidigt sökte den.

Är det vår tröst att vi kan gå till dig, o Gud, som allt förmår
och få, när vi tillsammans ber, den hjälp som bara du kan ge.

Vi tror på löftet du oss gav. Du hör vår bön och ger oss svar.
Vår nöd vi inför dig bär fram och ber till dig i Jesu namn.

O, skynda till oss med din hjälp. Var hos oss,
från allt ont oss fräls. Vår synd skall oss ej skilja mer
från dig och från den nåd du ger.

Bevara oss, o Gud, i tro och gör oss trogna mot ditt ord.
Då skall i glädje och i frid vi lova dig till evig tid.

...

Text: Paul Eber 1566 professor i klassiska språk, Wittenberg
Översättning: Anders Frostenson 1977
Musik: Strassburg 1542

Bild: Google

Ur djupen ropar jag till dig ...

Psalm 537

Ur djupen ropar jag till dig
Så hör mig, Gud, och svara,
var mild, ha tålamod med mig
och lyssna till min klagan.
Om du vill ställa mig till doms
och räkna med allt ont jag gjort,
då är jag utan räddning.

Ej ens det bästa i mitt liv
är nog att ge som gåva.
Från synden blir jag inte fri,
om du ej vill förlåta.
Ty i mig själv jag intet har
som hjälper mig på domens dag.
Vi alla nåd behöver.

Nu vill jag på mig själv ej mer,
ej på mitt eget bygga,
men söka dig, som ensam ger
mitt hjärta frid och trygghet,
förtrösta på vad du har gjort,
vad du mig lovat i ditt ord.
Från dig min hjälp jag väntar.

Och dröjer den skall jag ej bli
förtvivlad, ej ge vika,
ej tröttna på att be till dig,
som aldrig mig skall svika.
Om natten än blir mörk och lång,
så tar den ändå slut en gång,
och morgonen skall komma.

Vår ondska och vår synd är stor.
Långt större är dock nåden.
Gud är hos oss och ger oss tro
där natt och ångest råder.
Jag tackar honom och är glad.
Han all min synd förlåtit har.
Dig, Gud, ske pris och ära!


"Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus."  Fil 1:2.
Så lyder den apostoliska hälsningen.
Nåd  är Guds fria, stora kärlek till oss.
Guds nåd är hans personliga ingripande i vårt liv till vår räddning och frälsning.
Detta ingripande har skett och sker genom Jesus Kristus.
Endast genom Jesus Kristus kan Gud nå fram till oss och genom honom
kan vi komma in i gemenskapen med Gud.

Frid är egentligen ett tillstånd där allt är i rätt ordning.
"Gud är inte oordningens Gud utan fridens", läser vi i 1 Kor 14:33,
men i ett rätt förhållande till Gud kommer vi bara genom Kristus, som renar
oss från synd och uppfyller vårt inre med sin närvaro genom Anden.
Den frid som "bevarar våra hjärtan och tankar i Kristus Jesus".  Fil 4:7.

"Vi alla nåd behöver...
och söka dig, som ensam ger mitt hjärta frid..."


Psalmförfattare: Martin Luther 1524
Översättning Olavus Petri 1536
Bearbetning: Anders Frostenson 1977
Musik: Martin Luther 1524


Bild:Google