tisdag 6 maj 2014

Klippa, du som brast för mig



... du ska få vatten att dricka ur klippan


"Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig".  Psalm 230.

Psalmen anknyter till händelsen i 1 Mos17, där det berättas om israeliternas ökenvandring
från Egypten till Kanans land. Deras törst är svår i öknen. De anklagar Mose och säger:
"Varför har du fört oss ut ur Egypten? Vill du att vi själva och våra barn skall dö av törst?"

Men Gud säger till Mose: "Jag kommer att stå framför dig på klippan vid Horeb, och
du skall slå på klippan, och då kommer det vatten ur den, så att folket får dricka.
Och Mose gjorde så".  2 Mos.17:3,6.

Denna berättelse anknyter Paulus till i 1 Kor 10:3-4:
"Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck,
de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus".

"Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig".
Jesu död innebär försoning och förlåtelse för oss människor.
Att vila i "Jesu¨sår" är att leva i förlåtelsen.

Författare är Augustus Montague Toplady (1740- 1778). Han studerade teologi och vid
22 års ålder prästvigdes han för anglikanska kyrkan.

Psalmen publicerades i Gospel Magazine 1776, i samband med en artikel av författaren där
han beskrev människans skuld så stor att den inte kan betalas eller sonas av människan.
Men Gud överför hela skulden på sin Son, Jesus Kristus. Han sonar allt i vårt ställe.

Psalmen
Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm,
låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.

Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå
till att lyda helt din lag. Om jag gråter natt och dag,
står dock syndens fläckar kvar. Blott i dig jag frälsning har.

Intet kan jag giva dig. Till ditt kors jag sluter mig.
Naken, dig om kläder ber, hjälplös, upp till nåden ser.
Jag förgås, om inte du i din källa tvår mig nu.

Vid vart flyktigt andedrag, och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går, när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.

Text:   Augustus Montague Toplady 1776
Övers: Betty Ehrenborg - Posse 1854
Berab: Britt G. Hallqvist 1980
Musik:Thomas Hasting 1830


Bild: Google