lördag 17 maj 2014

Det blomster som i marken bor



        Sommaräng med Hundkäx










"Det blomster som i marken bor"  Psalm 202.

Våra sommarpsalmer är inte många, men de är mycket sjungna och älskade.
Den äldsta sommarpsalmen är skriven 1653 och den yngsta 1973.
320 år skiljer det mellan dessa psalmer.

Första delen av varje sommarpsalm har likartat innehåll
- de handlar om sommarens skönhet och människors glädje över den.
Den andra delen av varje psalm har en andlig tillämpning.

Några belysande citat:
"O Jesus, du oss frälsar, Du är de svagas sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får". (199:4)

"Liksom ett träd i sol och regn så låt min själ
i Andens hägn få växa alla dagar". (200:7)

"En sommarpsalm jag sjunga må i själens vinterdagar
och låta tungsint tanke gå och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd i vinterns långa själanöd,
att djupt i minnet skåda Gud i evig sommarskrud". (202:2)

Dessa psalmer bygger på upplevelsen av naturen med andlig tillämpning.
I psalmen från 1889, (nr 201) bryts naturupplevelsen ned i påminnelsen
om förgängligheten, innan den andliga tillämpningen görs:
"Allt kött är hö, och blomstren dö.... i paradis han huld och vis,
mig sist skall omplantera, där inget vissnar mera".

Psalmen 202 har skrivits av författaren Harry Martinsson (1904-1978)
Martinsson var ledamot av Svenska akademien. Han fick nobelpriset i litteratur 1974.
Psalmen är skriven 1973.


Psalmen

Det blomster som i marken bor kan aldrig själen glömma.
Hur skönt att djupt bland gläntors flor se solens fingrar sömma
en vacker klädnad till den säng som vi ger namnet sommarns äng
och som med solens gyllne tråd hopsömmas våd för våd.

En sommarpsalm jag sjunga må i själens vinterdagar
och låta tungsint tanke gå och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd i vinterns långa själanöd,
att djupt i minnet skåda Gud i evig sommarskrud.

Musik: Erland von Koch


Bild: Google